Flyg lilla sparvöga
Denna morgon sitter jag och lyssnar på visor. Marie Fredriksson, Cajsa-Stina Åkerström och Lisa Ekdahl. Alla är de med mig. Till ljudet av dessa toner stiger solen återigen upp på himlen. Aaah. Igår övergick den vackraste dagen på länge över till en kall och regnig eftermiddag. Men så är det här i Trondheim, man vet aldrig vad komma skall. Trooo, jag vill känna tro. Kommer bara att tänka på min fantastiska konfirmation när jag hör den låten. Hur jag, Emma och Maria stod däruppe och sjöng inför alla stolta föräldrar och släktingar. Hur rösten skar sig av nervositet. Ja, det var då en fin tid som jag ibland önskar att jag kunde få tillbaka. Nu är man helt plötsligt vuxen och ska klara sig själv.
.
Jag kan sakna att ha läxor. Att irriterat dra sig upp på morgonen och svära över skolan, att stå på busshållsplatsen i -20 grader klockan 07.20. Komma fram till skolan och mötas av klasskompisarnas leenden, som får allt att kännas lite lättare. Sväva nerför röbäcksbacken på cykeln en solig vårdag i April och veta att snart, snart är det sommarlov. Detta år har jag inget sommarlov. Har jag tur får jag vara ledig i två veckor och det är så mycket jag vill hinna göra. Jag gissar att jag inte har vant mig vid detta än. Jag vill ju vara ledig, jag vill vara fri. Men nej, dags att face the real life. Jag har redan kastat mig in i det, hur ska det gå.
.
Kommentarer
Trackback
