minlusekofta

jag jobbar i charken på en matbutik. jag trär döda kycklingar på metallpålar och sorterar högrygg, entercote och skrapar grisfett från skinkan. Jag tycker det är roligt och se hur mycket gelefett det är på grisen och om den var stressad eller inte när den dog. jag lagar till och med köttgryta. 
egentligen inget konstigt men otroligt tvivelaktigt när jag är vegetarian för er som inte visste.

kanske är det min uppväxt som gjort att jag snarare går igång på att klippa bröstbenet av en kyckling än att förfäras. (att dela en kyckling är något jag gör ungefär 36 gånger per dag. har nu fått en vädligt fin teknink på kyllingdelandet. och som sagt, älskar jag när jag med min stora köttsax får knäcka bröstbenet på de små döda liven, otroligt barbariskt, jag vet men det är ett förfärligt trevligt ljud.)
min mamma, som är uppvuxen på en bondgård, har sett till att vi aldrig fått rynka på näsan åt blod, djurkroppar och död. kanske underförstått, men så har det iallafall varit. det är jag nog ändå tacksam över fast jag valde grönsaksvägen.

det jag ville komma till var egentligen att jag ljuger rätt mycket. eller inte ljuger, men underhåller sanningen.

Butiksslaktare: vill du smaka på kyllingen?
erika: nej, tack det är bra.
B: men smaka bara om den är klar.
erika: ehhh okej, jag ska bara ta kunden först, smakar sen!

Kunden: har du smakat på biffgrytan? är den god?
erika: ja, jättegod (..för jag ÄLSKAR halvfabrikat, kall biffgryta!)

chefen: lagar du en köttgryta är du snäll
erika: ja, gärna (ÄLSKAR däremot att laga mat, funderar samtidigt hur jag ska laga en gryta vi faktiskt ska sälja utan att smaka på den. stort problem..)

ja, ni kanske fattar dilemmat. jag undrar ärligt vad de skulle säga om jag sa att jag inte åt kött. tror att jag skulle få sparken.
bäst att hålla tyst och fortsätta med min charad. vad jag äter och inte äter är väl min ensak.

goddag.