Som ett vitt täcke.
Snön har återigen fallit i Trondheim. Ja, årstiderna kommer och går med en väldig fart. Visserligen så regnade allt bort på en gång igen, men ändå. När den första snön lagt sig, det är något visst inom mig som händer då. Hjärtat tar ett lyckoskutt och jag kan inte hjälpa att sakna min familj lite extra. Att mamma, eller pappa för den delen, öppnar min dörr till flickrummet i Röbäck försiktig på glänt och sticker in huvudet med orden "Det har snöat inatt". Vill krypa ned under en filt hemma i soffan och njuta av denna stund tillsammans nu, som ett barn igen.
Imorgon mina vänner får ni en resumé av julbordet, sanningar och smaskigheter, och tro mig... Det vill ni inte missa.
Kommentarer
Trackback