minlusekofta

Min kollega Kari kom in på jobbet idag med en nyinköpt dagbok. Det fick mig att börja fundera, må ni tro. I de yngre åren var det i stort sett den mest självklara ägodelen man hade. Hej kära dagbok! och sedan flöt det på med diverse hästar och killar och vem hade egentligen frågat chans på vem? Det var som en kompis, som man faktiskt kunde säga allt till. Även de mest hemliga hemlisarna. Den låg väl dold för nyfikna småsyskon och andra inkräktare. Nyckeln som var så skör att den gick att bryta mitt itu mellan två fingrar låg även den gott förvarad i en hjärtformad ask.

 

Av någon anledning så växte man ifrån det här med dagböcker. I de äldre tonåren var det bara töntigt. Dagbok, liksom? Kom igen, dah. Nu kan jag återigen känna det där suget, att få skriva av sig och faktiskt dokumentera ned lite av vad som sker i ens liv och tankar kring det. Jävligt kul att kolla tillbaka på sen. "Ja just det, de där två åren i Trondheim..". Kanske ska ta upp det igen. Bara något jag funderar på. 

 

I övrigt så är det full fokus på flyttning för tillfället. HEJ DESIREE, jag såg din kommentar och var inte orolig, vi har tänkt att flytta vidare till sweden i sommar som det ser ut nu. Måste ba pröva att bo ihop först över huvudtaget innan vi tar det steget!

 

Imorgon ska vi spendera de 10.000 kronorna vi vann på julbordet. 3-rätters på Eld restaurang följt av lite drinkar och diverse trevligheter. På söndag är det dags för den sista Twilight filmen på biorio, ooom jag får som jag vill. Vi får se var herren ställer sig i den frågan. Adios så länge!