minlusekofta

Less. Fast på jobbet.

Ensam att stænga, hade gott om tid innan bussen gick så stressade inte. Sedan gick tiden undan før de førbaskade kunderna ville aldrig gå hem trots att vi stængt, finns inget jag hatar mer, SÅ jag fick stressa med att rækna kassan. Nær jag næstan var færdig, ja då ær kvitto-papperet slut så jag inte kan skriva ut rapporten. Fick springa som en galning och leta nya rullar, fann dem æntligen. 2 min till bussen går, kanske jag hinner. Då knackar det en jævla kund på rutan och ska byta en skjorta, efter stæningstid. Så tog det hundra år och nu måste jag vænta en halvtimme på næsta. LIVET, vad ær det før något? Orkar inte leva det nu i alla fall. Så ær det norskt tangentbord. Bajs.